Madridderby vs. Tipsextra

Så var det då åter dags för ännu en jättematch på TV i helgen som gick. Atlético Madrid mot Real Madrid. Har man bara rätt kanaler så kan välja och vraka mellan ligor och storlag att titta på.

Annat var det när jag växte upp med Tipsextra.

En match i veckan på lördagen klockan 16.00. I Hallands nyheter (tidningen vi hade där hemma), fanns det alltid en artikel om dagens match. Det stod om laguppställningar och om profilerna i lagen. Som den fotbollsnörd jag är, gick jag med spänning upp varje lördagsmorgon för att läsa om dagens match. Om det så var Luton som skulle spela på sitt skabbiga konstgräs, så satt jag bänkad framför tv för att kolla in Oldsberg/Thylin. Jag satt där med mitt tips och följde noga plingen i rutan.

Idag kan man ofta se första matchen i Premier League redan kl 14.00, ibland tidigare. Sen fortsätter det hela eftermiddagen och kvällen med nya matcher. I mitt fall oftast med Premier League, Serie A eller La Liga. Detta är naturligtvis inte av ondo, men någonstans bland det feta urvalet av matcher som man kan titta på så tycker jag att det har förlorat sin charm. Man blir lite avtrubbad. Det var trots allt lite speciellt när man satt och laddade hela dagen för EN match. Även om det var Luton som hade hemmaplan.

Den hetaste matchen i helgen var kanske derbyt i Madrid. Det blev väl som det ofta blir i derbyn mycket känslor. Men det som jag mest har tänkt på efter den matchen är två saker. Det ena gör mig förbannad och det andra glad.

För det första duellen mellan den rutinerade Maxi Rodriguez i Atletico och den inte lika rutinerade Miguel Torres i Real. Torres fick ett gult kort ganska tidigt i första halvlek. Efter det börjar en uppvisning i filmningskreativitet av Maxi för att få Torres utvisad. Varje gång med bedjande kattögon till domaren, "såg du inte"? Så fort han fick bollen och Torres var inom fem meters radie, föll Maxi som om han fått en elektrisk stöt. Ofta var det inte ens kontakt mellan dem två. Detta är inte på något sätt unikt, men jag blir bara irriterad när en världsspelare som Maxi Rodriguez koncentrerar sig mer på att få motståndaren utvisad än att faktiskt spela.  Riktigt förbannad blev jag. Jag fick känslan av att han hellre fick en frispark en att dribbla av sin motståndare. Ja, ja, jag ska inte predika mer, men det gick som det gick för Atlético. Förlust med 0-2. Tur att jag själv är perfekt...

Det gör att jag kommer in på min andra punkt. Raúl. Raúl Gonzales. Det pratas ganska mycket om Raúl nu när han äntligen har börjat hitta målet lite mer regelbundet. Jag blir så jäkla glad därför att om någon förtjänar hyllningar så är det Raúl. Innan förra säsongen så hade Real Madrid haft några, med deras mått ska det sägas, skitsäsonger. Spelet var inte vad det hade varit och det verkade inte finnas någon som helst harmoni i laget. Världsstjärnorna levererade helt enkelt inte. Men en spelare sprang tamejfan mer än alla andra och slet arslet av sig. Vecka ut och vecka in. Match efter match. Ofta utbytt och sågad. Men man såg sällan missnöjda miner eller övertydliga gester. När maskineriet hackade så jobbade i alla fall Raúl. Det förtjänar hyllningar, och om jag unnar någon att hyllas på den "stora scenen” så är det Raúl.

* Nästa vecka ska vi åka till England för ett kort träningsläger. Där ska vi spela mot Liverpool och Manchester City. Hyfsade matcher! Även om jag inte är redo för match så ska det bli riktigt roligt.

* Landslagskillarna, Bjärsmyr, Wernbloom och Alex, är tillbaka på plats igen efter sitt äventyr i Costa Rica och USA. Detta innebär att TV-spelandet är igång igen. Allt som vanligt alltså.

* Så har det äntligen hänt. Tottenham har slagit Arsenal. I tisdags vann mitt älskade Spurs med hela 5-1! Ursäkta språket, men fy fan va gött! Efter den jobbiga 2-1-förlusten för några veckor sedan i Premier League, där Robbie Keane missade en straff vid ställningen 1-1 och Arsenal sedan gjorde 2-1, känns detta oerhört bra. En titel hade inte varit fel.

Till sist något fruktansvärt. Mikael Olofsson i IFK Göteborg orientering avled i fredags kväll efter en träning i Varberg. Mina och övriga lagets tankar går till hans familj.

Stefan Selakovic
info@sportstory.se